Kärlek. Blablablabla.

Det här är Jean-Pierre (Johannes Sten). Han var, fram till i lördags, min franska pojkvän. Men efter att han återigen inte dykt upp som lovat till alla hjärtans dag (missat flyget två gånger, jo jag tackar) så sa jag tack och adjö. Dom franska kattpojkarna verkar inte gå att lita på det minsta! Tyvärr. Han var ju rätt så söt att titta på i sin lilla basker.

Vi träffades för många år sedan när jag var på språkresa i Frankrike. Han bodde då i Paris men flyttade för ett år sedan till Lyon för att öppna en kattrestaurang. Väldigt busy har han varit. Men man får ju faktiskt prioritera mig också, hallå! Så nu är det Finit.

Det finns andra tigrar på savannen. Mjau!

Väntar på våren

Här spanar jag på en groda

Ni kan tro att det blir lite långtråkigt att vara innekatt i en liten etta. Jag klöser på gardinerna i frustration ibland. Men som tur har jag våren och sommaren att se fram emot! Då tar matte och husse med mig till deras sommartorp som ligger mitt ute i skogen. Det är så himla spännande. Där får jag spana på grävlingar och fåglar och dricka regnvatten som smakar mycket godare än gammalt kranvatten. Matte blir lite orolig när jag går för långt ifrån henne och brukar stå och gorma på trappan när jag smiter ut på kvällarna. Men det är ju då det är som mest spännande och mina ögon ser som bäst!