Vår muskulösa granne, del II

Alltså jag är verkligen inte imponerad av den där typen. Imorse låg han utanför köksfönstret och krålade och tvättade sig, så matte lyfte upp mig och knackade på fönstret så att vi skulle få hälsa på varandra (jag menar han låg ju ändå precis utanför VÅRT fönster). Tror ni han hälsade? Nä, han bara glodde lite och mollade iväg bort mot sin trappuppgång. Vilken ociviliserad tönt. Så jag ville liksom bara förtydliga att jag inte är intresserad av den där Kasper, ifall någon hade fått för sig det.